I Johannes Klenell-terapi

Frasse Levinsson går i terapi för sina känslor kring Johannes Klenell.

Terapeuten: Har du tänkt på något sen sist?
Jag: Ja. Jag skriver inte lika ofta som förr.
Terapeuten: Varför tror du att du inte gör det?
Jag: Jag vet inte... Jag vet inte vad jag vill skriva om. Min inre röst slår ner alla idéer jag har. Dessutom vill man ju inte bli som Johannes Klenell.
Terapeuten: Som Johannes Klenell?
Jag: Ja. Och den där skiten han håller på med på Arbetet.
Terapeuten: Vad menar du?
Jag: Jag menar att han gör samma sak hela tiden. Varje vecka skriver han om någon skit som man redan vet att han inte gillar innan man läst texten. 10 000 tecken där han bara raljerar. Har han någonsin tänkt en oväntad tanke?
Terapeuten: Varför är det så illa då?
Jag: För att det är så förutsägbart. Ta hans knäck om den där Timbrochefen som lajvade Foodorabud i en vecka. Var man nyfiken på vad Johannes Klenell skulle tycka om att Timbrochefen lajvade Foodorabud i en vecka? Eller kunde man ana att han skulle dissa Timbrochefen? Tror du att han hyllade Navid Modiris livepodd? Eller att han gillade Henrik Jönssons självbiografi?
Terapeuten: Nu menade jag kanske inte vad du blir arg på, utan varför du blir så arg?
Jag: Det är väl inget mysterium? Det är klart det är irriterande att han kan sparka in den ena öppna dörren efter den andra och sedan inkassera folkets jubel. Han verkar ha hur många fans som helst.
Terapeuten: Du verkar tänka mycket på honom.
Jag: Nej. Eller han syns ju på Twitter hela tiden. Så jag tvingas ju tänka på honom.
Terapeuten: Men om vi går över till dig, Frasse.
Jag: Nu senast skrev han till exempel om den där galningen på Kvartal som faktagranskat Alex Schulmans romaner. Det fattar väl vem som helst att det är idioti att nagelfara en roman på det viset? Jag menar, det är ingen som frågar Steven Spielberg om när han var på den där ön med alla dinosaurierna för första gången…
Terapeuten: Frasse. Jag skulle vilja gå vidare.
Jag: Gärna.
Terapeuten: Varför skriver inte du de här texterna? Om de nu är så enkla att skriva.
Jag: Det är väl ditt jobb att svara på.
Terapeuten: Du har nog missförstått mitt yrke. Jag sitter inte på några självklara svar.
Jag: Till skillnad från Johannes Klenell.
Terapeuten: Frasse…
Jag: Jag vill inte betala den här gången. Du tvingar mig att prata om Johannes Klenell i en timme och vill ha betalt för det?
Terapeuten: Jag har ett förslag. Jag tror det är bra om du kommer två gånger i veckan i fortsättningen.
Jag: Okej.