48 timmar Tallinn

Klockan slår, nu packar vi lätt, hunden är på spa hos min svägerska och bebisen är peppad. Resväska, vagn, cirka 10 000 klämmisar och typ halva bokhyllans alla barnböcker i handbagaget. Mot Arlanda, mot terminal 5 och mot Tallinn. 

Att resa med barn är relativt nytt för oss, vår dotter är ett år och det här blir hennes andra resa utanför Sveriges gränser. I våras hade vi en helg i Paris, där hon fick prova Bearnaisesås för första gången vilket såklart var en given succé! Så vi är betydligt mer nervösa än vad hon är, hur ska hon bete sig i luften, kommer det vara en helg i kaosets tecken eller kommer allt gå som en dans på de tagglösa och mjuka rosorna? Vi har nämligen ett minst sagt fullspäckat schema när vi väl är på plats. 

På Arlanda börjar nervositeten släppa, all check-in går galant och när man reser med barn så får man direkt gå i "priority lane". Med ett mentalt ledmotiv av den gamla Rick Ross-dängan Hustlin' så rullar jag snabbt igenom säkerhetskontrollen. Sen ser jag min spegelbild, en vildvuxen snubbe med svettig panna och dålig hållning, Rick Ross är snabbt bortglömd, som lök på laxen, så googlar jag och inser att låten släpptes för 17 år sedan. Hållningen blir till och med ännu sämre och till dig som är så ung att du inte har hört den, unna dig själv en spelning, gärna på hög volym och känn hur du bara glider fram. Det lilla planet lyfter i utsatt tid och den korta flighten på cirka 50 minuter är över innan vi ens har hunnit knäcka den första klämmisen. 

Tallinn är en relativt liten stad, cirka 454 000 invånare, och flygplatsen ligger drygt en kvarts taxiresa från Tallinns gamla stad, där vårt hotell ligger. Väl framme på det tjusiga hotellet, Nunne Boutique Hotel, släpper lite av vår "vad har vi gett oss in på"-känsla. Vi får bukt på bebisens blodsocker, humöret är återigen på topp och frun får ett glas vin. Det här kan gå! 

Staden är såväl vacker som historisk stad men har också fått utstå en hel del genom sin tid. Tallinn ligger i norra delen av Estland, vid kusten av Östersjön. Det har gjort att staden historiskt sett har varit åtråvärd av landets alla grannar. Nu kommer en kort historielektion - jag gillar historia, lev med det.

Det har funnits människor i området i cirka 5 000 år, men på 1000-talet byggdes den första fästningen på toppen av kullen Toompea, som idag är lite av mitten av gamla Tallinn. På 1200-talet var Tallinn ockuperat av Danmark, och det sägs att just namnet Tallinn kommer från estniska "Taani linn" eller "Taanu linna", vilket betyder typ "danskborgen" eller "den danska staden". Området bytte till ett tyskt styre under 1300- och 1400-talet för att sedan hamna under svensk flagga 1500- och 1600-talet. Bakom vårt hotell låg Gustaf Adolfs skola som en påminnelse om det svenska arvet i staden. Tallinn är en av Europas bäst bevarade medeltida städer i Europa, och den gamla delen påminner mycket om Visby. Men historien fortsätter, under 1700-talet styrdes denna del av Estland av Tsarryssland tills Estland blev självständigt i början av 1900-talet. Den tsarryska influensen syns bland annat genom den rysk-ortodoxa kyrkan St. Alexander Nevsky på toppen av Toompea, en sån där kyrka med marängliknande torn. Bredvid kyrkan står ett ståtligt slott, byggt på 1770-talet i senbarockstil, på samma plats som den forna gamla fästningen från förr. Idag är slottet hem för det estniska parlamentet. Estlands självständighet varade i typ 20 år, sedan blev landet återigen ockuperat. Först av nazisterna, sedan av Sovjet till att slutligen bli självständiga igen 1991. Allt detta har lämnat avtryck i staden, vilket syns i arkitekturen där flera olika århundraden och stilar möts.

Nog med historia och tillbaka till nutid. Dag ett inleds med att lämna väskorna på det fina och nybyggda hotellet Nunne, för att sedan promenera genom de kullerstensklädda gatorna i den gamla delen av staden. Vårt första stopp är restaurang Peet-ruut, en gullig restaurang där fokus ligger på ekologiska och lokala råvaror samt naturviner. En bra start på vår resa, med trevliga smaker och en dryckeslista som ändå kunde tilltala en vinsnobb som inte gillar för mycket trendigt naturvin.

Kvällen fortsätter, och bebisen har äntligen somnat efter att hon har pratat med all personal på restaurangen, rullats längs de sövande gatorna och sjungit sig till sömns. Vi beger oss mot en lite mer turistig bar, Issei. De är en Nikkei-restaurang och takbar i Radissonhotellet i Tallinn. Nikkei-köket är en blandning av japansk och peruansk mat som härstammar från de japanska invandrarna som kom till Peru på slutet av 1800-talet. Restaurangen i sig har en otrolig utsikt som upplevs bäst under sommarkvällar, men för den här mörka höstnatten får istället fokus bli ett glas champagne. Kvällen lider mot sitt slut för den här rätt sömniga småbarnsfamiljen, men Tallinn sover inte, på vägen hem till hotellet ser vi fulla barer och god stämning, och det ser ut att vara en stad som bjuder på ett levande nattliv. 

Efter en stadig frukost och flera koppar kaffe, min sista last här i livet, så beger vi oss mot Balti Jaama Turg, Tallinns matmarknad. Vi möter upp Sander som är ansvarig för marknaden för en guidad tur. Matmarknaden var från början ett kalkstenslager som fick en morbid utveckling under andra halvan av 1800-talet, då en excentrisk läkare från Tyskland som hette Heinrichsen fick för sig att öppna ett vårdhem för döda, många trodde nämligen på zombies under den här tiden. När Heinrichsen gick bort så testamenterade han byggnaden till staden under förutsättning att verksamheten fortsatte. "Tyvärr" vaknade ingen av de döda, och inga zombier behövde en sängplats, så huset blev istället ett pensionat. 1944 bombades byggnaden under andra världskriget, och den första matmarknaden byggdes på platsen 1993, men i en mer sovjetisk standard som Sander beskriver den. 

Den nuvarande matmarknaden färdigställdes 2017 och är väldigt fin, rymlig och trivsam i sin design. Sander berättade att det har varit väldigt viktigt för ägarna av marknaden att de gamla hyresgästerna och försäljarna skulle känna sig välkomna, vilket syntes då många små gubbar och tanter stod i sina stånd och sålde allt från frukt och grönt till hemmagjorda drycker, honung osv. Detta blandades upp på ett smakfullt sätt med kött- och fiskhandlare, butiker, Tallinns bästa konditor, en av landets bästa barista har sitt café här, en av stans populäraste hamburgare VLND Burger håller till här och mycket mer. Min fru har en viss besatthet av matmarknader, så är du som henne är ett besök hit ett måste.

Sander visar oss runt i kvarteren runt marknaden och det industriella området som är fyllt med trendiga butiker, restauranger och gallerier. Området kallas för Telliskivi, och ett besök skulle jag säga är obligatoriskt. Här ligger även Fotografiska, som blir vår nästa anhalt. Museet är den första utländska filialen till Fotografiska Stockholm och ligger i en gammal sovjetisk tågfabrik. En häftig byggnad och intressanta utställningar, när vi var här hade precis en utställning med den estniska fotografen Toomas Volkmann börjat med porträtt från Estlands 90-tal, en ganska hård tid efter sovjets fall. Likt Fotografiska Stockholm så har museet i Tallinn en bra restaurang, och köket sköts av kocken Peeter Pihel som tidigare har jobbat på restaurang Fäviken. 

Nästa anhalt är The Kurze, en liten restaurang som lagar mat från Dagestan. Här äter vi ljuvliga kaukasiska dumplings i umamirik fond. The Kurze kanske inte ser mycket ut för världen men har fått en utnämning i White Guide Nordic. Efter dumplingfesten tar vi en välbehövlig vinpaus på Time to Wine Kopli. Den lilla välsorterade vinbaren erbjuder hel- och halvglas från många fina etiketter som tilltalade en mer klassisk smak som min. Gillar du vin kan jag varmt rekommendera en paus här. 

Klockan börjar slå middagsdags och på schemat står ett besök hos restaurangen Barbarea, som på förmiddagarna är ett av Tallinns mest populära bagerier och på kvällstid en väldigt trendig restaurang i ett up-and-coming område i utkanten av staden. Trendigt och industriellt, små rätter och naturviner - om de orden får det att vattnas i munnen på dig så boka ett bord och njut. Vi äter lite smårätter, dricker ett glas Christian Tschida och lyssnade på snacket mellan bebisen och köksmästaren som kommer väldigt bra överens. Vi tackar för kaffet och beger oss tillbaka till området Telliskivi och vårt nästa stopp, The Nudist Winery. Här träffar vi en av grundarna, Mihkel Männik, som berättar sin historia. The Nudist Winery gör riktigt bra mousserande vin på frukt, deras storsäljare är gjord på rabarber. Mihkel berättade att han började göra cider för sju-åtta år sedan i tron om att det skulle bli trendigt i Estland. Det blev det inte. Han försökte istället göra och sälja cold brew, men likt svenskar så var estländare inte särskilt intresserade av kallt kaffe. När han precis höll på att ge upp så blev han inspirerad av en kompis från Lettland att testa fruktvin, och resten är historia. Med snygga och roliga etiketter och en produkt som smakar bra har de tagit den estniska marknaden med storm och även expanderat till Finland. En perfekt törstsläckare när du promenerar runt i Telliskivi.

Mörkret faller och vi går vidare till baren Fono som drivs av Priit Jurmann. Han har ett förflutet i musikbranschen men berättar att när streaming blev mer populärt och försäljningen av skivor dalade så öppnade han istället sin första restaurang, Frank. Baren Fono har han drivit sedan 2020 och är en liten, cool bar med en perfekt ruffig känsla. Inredningen är vintage och på väggarna hänger jazz- och soulklenoder från Priits tidigare liv. När jag säger till Priit att jag får en härlig beatnik-känsla av baren så svarar han med ett stort, nästan rodnande leende. Jag tror att jag tryckte på rätt knapp. Fono ligger mellan matmarknaden och Telliskivi och mittemot D3, en av Tallinns ballaste klubbar enligt flera bartenders som vi pratade med. 

Sista dagen. Vi vaknar rätt tidigt och har ett besök hos Põhjala Brewery inplanerat innan hemresan. Som en bonus på den här mat- och dryckesresan så blir vi upphämtade av taxichauffören Angelo. En medelålders man med bred Londondialekt som visar sig vara före detta kock åt en tidigare dansk ambassadör som lämnade London för Tallinn för dryga 20 år sedan. Han ger oss sin bild av Tallinn, en väldigt säker stad med låg kriminalitet och en stad som är rätt ny inom gastronomi. Taxiresan tar oss till Tallinns hamn, bryggeriet ligger nämligen i en före detta varvslokal nere vid vattnet där Ryssarna byggde sina ubåtar i början av 1900-talet.

Vi möts av en av bryggeriets grundare, Peeter Keek, en väldigt varm och karismatisk man med mycket energi. Innan öl blev hans vardag jobbade han åt Vans och reste jorden runt till olika skateboard-evenemang. 2011 startade han och 3 vänner Põhjala som ett litet sidoprojekt och hembryggeri. Idag är det Estlands fjärde största bryggeri som producerar cirka 950 000 liter om året och exporterar till 40 olika länder, bland annat Sverige. 
– Estland har inte så många kulinariska exportvaror utom öl. Jag skulle vilja påstå att vi är en av Estlands kulinariska ambassadörer, säger Peeter.

De flyttade produktionen till den nya lokalen 2018 och samtidigt byggde de sin restaurang en trappa upp från bryggeriet. Här kan man prova sig igenom Põhjalas 24 olika sorter och mycket mer samt njuta av riktigt bra Texas BBQ där köttet röks på plats. Bakom spisen står den amerikanska kocken Michael Holman, som även han har ett förflutet på Fäviken. Jag, som har varit i Texas och ätit autentisk BBQ, blev väldigt imponerad av maten hos Põhjala, och ölen är fenomenal! 

Så hit kommer jag gladeligen tillbaka. Nästa gång vill jag dock spendera mer tid hos Põhjala, de har nämligen en bastu i anslutning till restaurangen som går att boka. Tänk dig; ni är ett glatt gäng som kommer hit, tar en guidad tur i bryggeriet, kanske med en kall öl i handen. Sen beger ni er upp till bastun, kanske med en till kall öl i handen. Efter en skön svettning och med mjuka kroppar slår ni er ner vid bordet och äter mästerlig BBQ och provar er igenom ölsortimentet under guidning av otroligt kunnig och trevlig personal. Magiskt!